14. Marin MFD-integration via NMEA 2000

I detta avsnitt:

14.1. Introduktion till NMEA 2000

Victrons GX-enheter innehåller en NMEA 2000-utfunktion: när den är aktiverad agerar GX-enheten som en brygga: den gör att alla batteriövervakare, växelriktare/laddare och andra produkter som är anslutna till GX-enheten blir tillgängliga på NMEA 2000-nätet.

Genom att använda den funktionen, med GX-enheten ansluten till ett NMEA 2000-nät, kan marina MFD-skärmar läsa den datan och visa den för användaren. Oftast på ett mycket konfigurerbart sätt.

Använd vår VE.Can till NMEA 2000 mikro-C-hankabel för att ansluta GX-enheten till NMEA 2000-nätet.

Jämförelse med app-integrationen

Jämfört med MFD-integrationen som använder appen, som vi beskrev i förra avsnittet, erbjuder integrationen via N2K en mer personlig konfigurering. Baksidan med integrationen via N2K är att den medför att det är lite mer jobb med att faktiskt göra konfigureringen och att se till att alla PGN och fält däri stöds och är kompatibla mellan Victron-systemet och MFD-enheten.

Mer information

Utöver det här kapitlet bör du även läsa:

Introduktionsinlägget på bloggen
Vår huvudsakliga guide om Marin NMEA 2000 och MFD-integration
Kapitlet om NMEA 2000 i den här manualen för den MFD du använder:
- För Raymarine: NMEA 2000
- För Navico: NMEA 2000
- För Garmin: NMEA 2000
- För Furuno: NMEA 2000

Ja, det blir mycket läsning men det ingår i princip med NMEA 2000: Vissa av dessa MFD stödjer visning av AC-data som har mottagits via NMEA 2000-kablarna, andra gör det inte. Vissa kräver ändring av datainstanser, andra gör det inte osv.

14.2. Enheter/ PGN som stöds

NMEA 2000 definierar flera meddelanden.

Meddelanden identifieras med deras PGN, parametergruppnummer.
En textbeskrivning av meddelandena finns offentligt tillgänglig på hemsidan för NMEA 2000 (http://www.nmea.org/).
Detaljerade specifikationer över protokollet och meddelandedefinitioner eller delar av dem kan beställas online på hemsidan för NMEA 2000.
NMEA 2000 är baserat på, och kompatibelt med med SAE J1939. Alla AC-informationsmeddelanden är i samma format som AC-statusmeddelandena enligt definitionen i J139-75. Specifikationerna för dessa meddelanden kan köpas på SAE:s hemsida (http://www.sae.org/).
För en detaljerad lista över PGN-nummer hänvisar vi till vår vitbok om datakommunikation med Victron Energy-produkter.

Växelriktare/laddare

Alla växelrikare/laddare som ansluter via en VE.Bus-port stöds. Detta inkluderar Multi, Quattro, MultiPlus-II och andra (liknande) växelriktare/laddare från Victron.
Data skickas ut och det är möjligt att ställa in landström samt att ha växelriktaren/laddaren av eller på, samt att aktivera lägena endast växelriktare eller endast laddare.

Gränssnittet har två funktioner:

Funktionen ”153 Växelriktare”, representerar AC-utgången.
Funktionen ”154 AC-ingång” övervakar representerar AC-ingången.

Laddarstatusmeddelanden skickas av växelriktarfunktionen. Båda funktionerna har sina egna nätverksadresser. Eftersom båda funktionerna sänder över samma PGN, t.ex. ett PGN för AC-status med spänning, ström och mer information, måste dataförbrukare av NMEA 2000, som generiska skärmar, kunna särskilja dem baserat på nätverksadressen. Beroende på funktionen som hör till den nätverksadressen ska den tolkas antingen som växelriktaringång eller växelriktarutgång.

Skärmar som inte kan göra detta kommer att anse att datan tillhör det allmänna nätet. Växelriktarutgången tolkas då som allmän #0 och växelriktaringången som allmän #1. Dessa fabrikstinställda instansnummer kan ändras med ett nätverkskonfigurationsverktyg om det skulle behövas.
Batteritemperatur som den har mätts upp av växelriktare (/laddare), förs också över.
All VREG-kommunikation måste skickas till adressen som representerar växelriktarfunktionen. Den andra, AC-ingång, stödjer inte VREG-förfrågningar och den adressen kan endast föra över AC-information relaterad till AC-ingången.

Växelriktare

Både vårt program av växelriktare som är anslutna via VE.Bus och vårt program av växelriktare som använder en VE.Direct-kabel stödjs och deras information görs tillgänglig på NMEA 2000-nätet.

Batteriövervakare

Stödjs. Detta inkluderar alla batteriövervakare som stödjs av GX-enheten.
Det batteri som är valt som systembatteri i Gx-enheten (Settings → System Setup → Battery Monitor (Inställningar→ Systeminställningar → Batteriövervakare) förs över med en fast enhets- och batteriinstans på 239, för att säkerställa att det alltid är samma instans för huvud(system)batterier istället för ett system som använder instans 0 för ex.vis. Lynx Smart BMS (med inbyggd batteriövervakare) och ett system med ex.vis. en SmartShunt som använder olika instanser.

Solcellsladdare

Stödjs. Batterirelaterade värden samt solcellspanelens spänning och ström görs tillgänglig på NMEA 2000-nätet.

AC-laddare

Laddare Phoenix Smart IP43, 120-240 V och 230 V-modeller stöds. Endast 120-240 V-modellerna tillåter fjärrstyrning (av/på och ingångsströmbegränsning) från en kompatibel MFD.

Tanknivådata

Alla tanknivåer som visas på GX-enheten, inklusive GX-Tank 140 och Mopeka-sensorer, överförs till NMEA 2000-nätet. Det PGN som används är 127505 Vätskenivå som omfattar vätskeinstans (aka datainstans), vätsketyp (bränsle, färskvatten, spillvatten, betestank, olja, avloppsvatten, bensin, diesel, LPG, LNG, hydraulolja och råvatten) och vätskenivån som procent av tankkapacitet samt tankkapacitet.
Var försiktig när du använder vätsketyperna LNG, LPG, diesel och hydraulolja: dessa är relativt nya typer i NMEA 2000-standarden och inte alla MFD-skärmar och sjökortsplottrar stödjer dem än.
Märkningen av tankarna på MFD-enheterna måste göras på varje enskild MFD. Det anpassade namnet, så som det är konfigurerat i Victron-systemet, överförs i fältet Installationsbeskrivning #1 i PGN 126996 - Produktinformation, men används inte av MFD-enheterna.
GX-enheten numrerar automatiskt varje tank med en unik enhetsinstans och tankinstans. De görs till samma. Den automatiska numreringen görs särskilt och enbart för tanknivåer för att göra processen att visa dem korrekt på alla olika märken och typer av MFD-enheter så enkel som möjligt.

Annan data och produkttyper

Stöds inte. Ovan nämnda typer är de enda som i nuläget stöds.

14.3. NMEA 2000-konfigurering

Inställning	Standard	Beskrivning
CAN-bus-profil	VE.Can	Definierar vilken typ av CAN-bus-nät och dess överföringshastighet. Vid användning i kombination med NMEA 2000, se till att välja en profil som inkluderar VE.Can och är på 250 kbit/s.
NMEA 2000-out	Av	Aktiverar och inaktiverar funktionen NMEA 2000-ut
Väljare av unikt identitetsnummer	1	Väljer det nummerblock som ska användas för NAMN unika identitetsnummer i PGN 60928 NAMN-fältet. För GX-enheten själv, och när NMEA 2000-ut är aktiverad, även för virtuella enheter. Ändra endast när du installerar flera GX-enheter i samma VE.Can-nät. Det finns ingen annan anledning att ändra det här numret. Läs det sista avsnittet i det här kapitlet för mer information om det unika identitetsnumret.
Kontrollera unika id-nummer		Sök efter andra enheter som använder samma unika nummer. När sökningen är klar får du antingen svaret OK eller texten: Det finns en annan ansluten enhet med samma unika nummer, vänligen välj ett annat. Observera att det i vanliga fall inte finns någon anledning att använda den här funktionen: GX-enheten kontrollerar automatiskt och regelbundet att alla nummer som används är unika och skickar en varning om det uppstår en konflikt. Inställningen är tillgänglig för att snabbt kunna kontrollera att allt är ok efter att ha ändrat inställningen.

14.4. Konfigurering av flera tanknivåmätningar (Raymarine)

Moderna Raymarine Axiom MFD-skärmar kan visa upp till 16 tanknivåer och mindre MFD-skärmar som i70 eller i70s kan visa upp till 5 tankar.

Följande begränsningar gäller:

I dagsläget kan Axiom endast visa vätsketyperna bränsle (standard), färskvatten, spillvatten (aka gråvatten), betestank, avloppsvatten och bensin. De andra vätsketyperna som LNG, LPG, hydraulolja och diesel visas inte. Detta är en begränsning från Raymarine och den kan komma att ändras med framtida uppdateringar av den fasta programvaran.
Det är dock möjligt att konfigurera en specifik tanksändares vätsketyp i GX-enhetsmenyn till en av de som stödjs, och sen ändra namnet på tanken i Axioms tankinställningar (Boat Details > Configure Tanks > Tank Settings (Båtuppgifter > konfigurera tank > tankinställningar)) till vad du vill, exempelvis LPG, som då visas som LPG på panelen.
i70 och i70s visar upp till 5 tankar där vätsketypen måste vara bränsle. Alla andra vätsketyper visas inte.
Se avsnittet Instanskrav vid användning av Raymarine nedan för instanskrav.
Alla tanksändare som de nämns i avsnitt Anslutning av Victron-produkter och Anslutning av produkter som inte är från Victron men som stödjs stödjs.

Konfigurering steg-för-steg

Innan du vidtar följande steg måste du ansluta GX-enheten till det NMEA 2000-nät som MFD-skärmen är ansluten till. Använd vår VE.Can till NMEA 2000 mikro-C-hankabel för att ansluta GX-enheten till NMEA 2000-nätet och säkerställ att NMEA 2000-ut på VE.Can-porten är aktiverad i GX-enheten.

Processen nedan ersätter inte Raymarines manual. Läs alla dokument som följer med din Raymarine MFD. Besök webbsidan för Raymarine-manualer och dokument för den senaste versionen.

Anslut tanksensorerna till din GX-enhet.
Se till att tanksensorerna är inställda på en vätsketyp som stödjs av din MFD.
Det gör du i tanksensorns inställningsmeny i Remote Console - Device List → [your_tank_sensor] → Setup → Fluid type (Enhetslista → [din_tank_sensor] → Inställning→ Vätsketyp).
Gå till Settings > Boat Details > Tanks > Configure Tanks (Inställningar > Båtuppgifter > Tankar > Konfigurera tank) på din Axiom MFD.
Tips
Genom att lätt knacka på respektive tank kan du ändra tanken till ett meningsfullt namn som sen kommer att visas i panelen.
Öppna TANK-panelen eller ställ in en ny sida för att se tankarna.
Genom att trycka lite längre på en av tankarna kan du göra ytterligare inställningar, som t.ex. Välja den tank som ska visas eller ändra enheten från procent till volym.

14.5. Konfigurering av flera tanknivåmätningar (Garmin)

Moderna Garmin MFD-skärmar som GPSMAP 84xx-serien kan visa olika typer av tanknivåer.

Följande begränsningar gäller:

I dagsläget kan GPSMAP endast visa vätsketyperna bränsle (standard), färskvatten, spillvatten (aka gråvatten), betestank, olja, avloppsvatten och generator. De andra vätsketyperna som LNG, LPG och diesel visas inte. Detta är en begränsning från Garmin och den kan komma att ändras med framtida uppdateringar av den fasta programvaran.
Det är dock möjligt att konfigurera en specifik tanksändares vätsketyp i GX-enhetsmenyn till en av de som stödjs, och sen ändra namnet på tanken i GPSMAP:s tankinställningar till vad du vill, exempelvis LPG, som då visas som LPG på panelen.
Alla tanksändare som de nämns i avsnitt Anslutning av Victron-produkter och Anslutning av produkter som inte är från Victron men som stödjs stödjs.

Konfigurering steg-för-steg

Processen nedan ersätter inte Garmins manual. Läs alla dokument som följer med din Garmin MFD. Det finns vissa skillnader i menynavigeringen på de olika MFD-skärmarna.

Anslut tanksensorerna till din GX-enhet.
Se till att tanksensorerna är inställda på en vätsketyp som stödjs av din MFD.
Det gör du i tanksensorns inställningsmeny i Remote Console - Device List → [your_tank_sensor] → Setup → Fluid type (Enhetslista → [din_tank_sensor] → Inställning→ Vätsketyp).
Gå till Settings > Communications > NMEA 2000 Setup > Device List (Inställningar > Kommunikationer> NMEA 2000-inställning> Enhetslista) på din Garmin MFD och säkerställ att alla tanksensorer är med på listan.
Konfigurera tanknivåsensorerna genom att öppna mätarskärmen och välj sen Menu > Tank Preset (Meny > Förinställning) där du kan välja en tanknivåsensor för att konfigurera, ändra tankens namn, typ, stil, kapacitet och position.

14.6. Konfigurering av flera tanknivåmätningar (Navico)

Moderna Navico MFD-skärmar som Simrad NSO EVO3-serien kan visa olika typer av tanknivåer.

Följande begränsningar gäller:

I dagsläget kan en kompatibel Simrad MFD endast visa vätsketyperna bränsle (standard), vatten, spillvatten (aka gråvatten), betestank, olja och avloppsvatten. De andra vätsketyperna som LNG, LPG och diesel visas inte. Detta är en begränsning för Simrad och den kan komma att ändras med framtida uppdateringar av den fasta programvaran i din MFD.
Det är dock möjligt att konfigurera en specifik tanksändares vätsketyp i GX-enhetsmenyn till en av de som stödjs, och sen ändra namnet på tanken i MFD-skärmens tankinställningar till vad du vill, exempelvis LPG, som då visas som LPG på panelen.
Alla tanksändare som de nämns i avsnitt Anslutning av Victron-produkter och Anslutning av produkter som inte är från Victron men som stödjs stödjs.

Konfigurering steg-för-steg

Processen nedan ersätter inte Simrad-manualen. Läs alla Simrad-dokument som följer med din MFD. Det finns vissa skillnader i menynavigeringen på de olika MFD-skärmarna.

Anslut tanksensorerna till din GX-enhet.
Se till att tanksensorerna är inställda på en vätsketyp som stödjs av din MFD.
Det gör du i tanksensorns inställningsmeny i Remote Console - Device List → [your_tank_sensor] → Setup → Fluid type (Enhetslista → [din_tank_sensor] → Inställning→ Vätsketyp).
Gå till Settings > Network > Sources > Advanced > Data source selection (Inställningar > Nätverk > Källor> Avancerade inställningar> Val av datakälla) på din Simrad MFD och säkerställ att alla tanksensorer är med på listan. Tanksensorerna ska identifieras av systemet per automatik. Om inte, kan du aktivera funktionen från det avancerade alternativet i dialogen för systeminställningar.
När du väljer en tanksensor från menyn för val av datakälla visas ytterligare uppgifter och konfigureringsalternativ som vätsketyp, plats eller anpassade namn. Öppna slutligen panelen eller skapa en anpassad panel och placera tanksensorerna enligt önskemål.

14.7. Konfigurering av flera tanknivåmätningar (Furuno)

Moderna Furuno MFD-skärmar som NavNet TZtouch3-serien kan visa olika typer av tanknivåer.

Följande begränsningar gäller:

I dagsläget kan NavNet Tztouch3-serien endast visa vätsketyperna bränsle (standard), färskvatten och avloppsvatten med upp till 6 tankar för var och en av de tre vätsketyperna.
Det är dock möjligt att ändra ”smeknamnet” på varje individuell tank i den menyn för manuell inställning av motor och tank.
Alla tanksändare som de nämns i avsnitt Anslutning av Victron-produkter och Anslutning av produkter som inte är från Victron men som stödjs stödjs.

Konfigurering steg-för-steg

Processen nedan ersätter inte Furuno-manualen. Läs alla Furuno-dokument som följer med din MFD. Det finns vissa skillnader i menynavigeringen på de olika MFD-skärmarna.

Anslut tanksensorerna till din GX-enhet.
Se till att tanksensorerna är inställda på en vätsketyp som stödjs av din MFD.
Det gör du i tanksensorns inställningsmeny i Remote Console - Device List → [your_tank_sensor] → Setup → Fluid type (Enhetslista → [din_tank_sensor] → Inställning→ Vätsketyp).
Furuno MFD-skärmen känner automatiskt av tankar som är anslutna till samma NMEA 2000-nät. Om detta inte är möjligt (se den menyn för automatisk inställning av motor och tank) kan tankarna ställas in manuellt, genom att använda menyn för manuell inställning av motor och tank.
Ställ in en ”Instrumentskärm” efter eget val och lägg till respektive tankar som en ”angivning” (enligt instruktioner i användarmanualen) till instrumentskärmen.

14.8. Tekniska detaljer för NMEA 2000-out

14.8.1. Gloslista för NMEA 2000

Här kommer en gloslista för att hjälpa till att tolka den här texten:

Virtuell enhet: en batteriövervakare, växelriktare eller någon annan Victron-produkt som inte har en egen CAN-bus-port, som är tillgänglig ”virtuellt” med CAN-bus via funktionen NMEA 2000-ut på GX-enheten.
CAN-bus: VE.Can-porten på GX-enheten som i sammanhanget i det här kapitlet, troligtvis är ansluten till ett NMEA 2000-nät.
NMEA 2000-ut: programvarufunktionen i GX-enheten som beskrivs i det här kapitlet.
NMEA 2000: Marint CAN-bus-protokoll, baserat på J1939.
Instans: det finns många typer av instanser och de förklaras i detalj nedan.
J1939: En samling standarder som definierar ett CAN-bus-protokoll, som definieras av SAE-organisationen.
Address Claim procedure (ACL): en anspråksprocedur som specificeras in J1939 och används i NMEA 2000 av enheter i nätverket för att förhandla om och tilldela en unik nätverksadress till varje enhet i nätverket. Det finns ett nummer från 0 till 252. Det finns tre särskilda nätverksadresser definierade:
1. 0xFD (253) - Reserverad
2. 0xFE (254) - Kunde inte göra anspråk på adress - t.ex. när alla andra används-
3. 0xFF (255) - Sändningsadressen

14.8.2. NMEA 2000 Virtuella enheter

När funktionen NMEA 2000-ut är aktiverad agerar GX-enheten som en brygga: den gör att varje batteriövervakare, växelriktare/laddare eller annan enhet som är ansluten, blir enskilt tillgänglig på CAN-bus. Enskilt, som i att varje enhet har sin egen nätverksadress, sin egen enhetsinstans, funktionskoder och så vidare.

T.ex. en GX-enhet med två BMV-enheter anslutna via en VE.Direct-port och en växelriktare/laddare ansluten med VE.bus, kommer att göra följande data tillgänglig på CAN-bussen:

Adress	Klass	Funktion	Beskrivning
0xE1	130 (Display)	120 (Display)	Själva GX-enheten
0x03	35 (Elektrisk generation)	170 (Batteri)	Den första BMV-enheten
0xE4	35 (Elektrisk generation)	170 (Batteri)	Den andra BMV-enheten
0xD3	35 (Elektrisk generation)	153	Växelriktaren/laddaren (AC-utgång)
0xD6	35 (Elektrisk generation)	154	Växelriktaren/laddaren (AC-ingång)

14.8.3. NMEA 2000 Klasser och funktioner

I enlighet med NMEA 2000-specifikationer, definierar dessa typen av sändare och enheter som är anslutna till CAN-bus. Klasserna är huvudkategorierna och funktionerna specificerar mer i detalj.

14.8.4. NMEA 2000 Instanser

Instanser används i ett NMEA-nät för att identifiera flera liknande produkter som är anslutna till samma nät.

Som ett exempel kan vi ta ett system med två batteriövervakare (en för huvudbatteriet och en annan för den hydrauliska propellerbanken) samt en Quattro-växelriktare/laddare. Alla dessa tre enheter skickar ut sina batterispänningsmätningar på N2K-nätet. För att skärmarna ska visa dessa värden på rätt plats måste de veta vilken spänning som tillhör vilket batteri. Det är det instanserna är till för.

Det finns flera typer av instanser och för marina system är det två som är särskilt viktiga: enhetsinstansen och datainstansen. Datainstansen kallas för flera olika namn, som vätskeinstans, batteriinstans och DC-instans. NMEA 2000 definierar tre olika instanser:

Datainstans
Enhetsinstans
Systeminstans

För alla batteriövervakare och andra enheter som GX-enheten gör tillgängliga på CAN-bussen, är alla av de ovan nämnda typerna av instanser tillgängliga och kan konfigureras individuellt.

För virtuella enheter finns det en enhetsinstans och en systeminstans. Beroende på vilken sort av virtuell enhet det gäller finns det en eller flera datainstanser.

T.ex. för en BMV-712 finns det två datainstanser, en ”DC-instans” för huvudbatteriet och ytterligare en för startbatterispänningen.

Hur man konfigurerar instanser beror på den utrustning och programvara som används för att utläsa dem från CAN-bussen. Exempel på den utrustning och programvara vi menar här är MFD-skärmar från Garmin, Raymarine eller Navico, samt mer programvaruinriktade lösningar från t.ex. Actisense och Maretron.

De flesta av dessa lösningar identifierar parametrar och produkter genom att kräva unika enhetsinstanser, eller genom att använda PGN 60928 NAME unika identitetsnummer och de är inte beroende av att datainstanserna är globalt unika.

Det finns dock några undantag:

För Raymarine MFD-skärmar måste datainstansen ändras för att kunna visa data korrekt, beroende på versionen av Lighthouse fast programvara. Se det särskilda avsnittet för Raymarine NMEA 2000 för ytterligare information.

Specifikationen NMEA 2000 specificerar följande: ”Datainstanser ska vara unika i samma PGN-nummer som sänds över av en enhet. Datainstanser ska inte vara globalt unika i nätverket. Fältprogrammering ska implementeras genom användning av PGN 126208, Write Fields Group -funktion.”.

Med andra ord innebär det att datainstanser endast behöver vara unika inom en och samma enhet. Det är inget krav att de är globalt unika. Det enda undantaget är ”motorinstans” som, i alla fall i nuläget, måste vara globalt unikt (t.ex. Port = 0, Styrbord = 1), för att kunna hantera äldre enheter. T.ex. kan några av våra BMV-batteriövervakare mäta två spänningar, en för huvudbatteriet och en för startbatteriet, och det är där datainstanser används. Liknande gäller för batteriladdare med flera utgångar. Observera att installatören inte behöver ändra dessa datainstanser, eftersom dessa produkter är förkonfigurerade att överföra relevanta PGN-nummer med unika datainstanser (batteriinstans och DC detaljerad instans, i det här fallet).

Varning

Även om det är möjligt att ändra datainstanserna innebär en ändring av dem på Victron-enheter som Skylla-i-batteriladdare att enheten inte längre kan läsas korrekt av andra Victron-enheter.

Det beror på att GX-enheten förväntar sig att laddarens utgång ett ska vara på batteri- och DC-instans 0, utgång två på batteri- och DC-instans 1 och utgång tre på batteri- och DC-instans 2. Det är inga problem att ändra vätskeinstansen, samt andra datainstanser för PGN-nummer som överförs av en GX-enhet, på ett NMEA 2000-nät med dess NMEA 2000-ut-funktion.

En anmärkning angående enhetsinstanser: det är inte nödvändigt att tilldela en unik enhetsinstans till varje enhet på CAN-bus. Det är inget problem för en batteriövervakare och en solcellsladdare att båda konfigureras med (standard) enhetsinstans 0. Även om du har flera batteriövervakare eller solcellsladdare är det inte alltid nödvändigt att tilldela var och en av dem en unik enhetsinstans. Om det är nödvändigt behöver de enbart vara unika mellan de enheter som använder samma funktion.

Observera även att en ändring av enhetsinstansen på en Victron-enhet kan leda till ändring i dess funktion, se nedan.

Systeminstanser

I enlighet med NMEA-2000 specifikationen är den här instansen ett 4-bits fält med ett giltigt intervall mellan 0 till 15 som anger förekomsten av enheter i ytterligare nätverkssegment, överflödiga eller parallella nätverk, eller undernätverk.

Systeminstansfältet kan användas för att främja flera NMEA 2000-nät på de här större marina plattformarna. NMEA 2000-enheter bakom en brygga, router, nätport, eller som en del av ett nätverkssegment kan alla ange detta genom användning och tillämpning av systeminstansfältet.

ECU-instansen och funktionsinstansen

I vissa dokument och programvaruverktyg, men annan terminologi används:

ECU-instans
Funktionsinstans
Enhetsinstans nedre
Enhetsinstans övre

Så här är alla relaterade till varandra: terminologin för ECU-instansen och funktionsinstansen har sitt ursprung i SAE J1939 och ISO 11783-5 specifikationen. De finns inte i definitionen i NMEA 2000. Men alla definierar dock samma fält i de CAN-bus-meddelanden som NMEA 2000 definierar som Enhetsinstans.

I detalj: det fält som J1939 definierar som ECU-instans är i NMEA 2000-specifikationen omdöpt till Enhetsinstans nedre. Funktionsinstansen är omdöpt till Enhetsinstans övre. Tillsammans bildar de Enhetsinstans, en NMEA 2000-definition.

Även om de använder olika termer gäller det samma fält i båda standarderna. Enhetsinstans nedre är 3 bitar lång och Enhetsinstans övre är 5, tillsammans är de 8 bitar, som är den byte som utgör enhetsinstansen i NMEA 2000.

Den unika instansen

Den unika instansen är ytterligare ett ord för att beskriva nästan samma information. Det används av Maretron och kan synliggöras i deras programvara genom att aktivera kolumnen. Maretron-programvaran i sig väljer mellan enhetsinstans och datainstans.

14.8.5. NMEA 2000 Ändring av instanser

Eftersom NMEA 2000-protokollet föreskriver kommandon för att ändra en instans genom att skicka kommandon till en enhet finns det flera sätt att ändra instanser. De mest använda metoderna beskrivs nedan: Utöver de metoder som beskrivs här finns det andra, vissa MFD-skärmar tillåter exempelvis ändring av instanser.

Vanligen använda metoder för att ändra instanser:

Remote Console på en GX enhet: Endast enhetsinstanser
Actisense NMEA-Reader-programvara + NGT-1 USB: Enhets- och datainstanser
Maretron-programvara + USB adapter: Okänd (se Maretron-dokumentation)
Kommandolinje för en GX enhet: Enhets- och datainstanser. Observera att detta kräver avancerad Linux-kunskap och står enbart med på listan till förmån för erfarna programvaruutvecklare.

Anmärkningar för ändring av data- och enhetsinstanser

Datainstans:
Även om vi inte rekommenderar att man ändrar datainstanser (se förklaringen och VARNING ovan), är det möjligt att ändra dem.
Med Venus OS är det inte möjligt att ändra dem, ett verktyg från en tredje part krävs och det enda verktyg vi känner till är läsaren Actisense NMEA 2000.
Enhetsinstans:
VARNING: dessa (Victron-) funktioner är beroende av enhetsinstansen:
1. För ett ESS-system med solcellsladdare anslutna till ett VE.Can-nätverk, måste dessa solcellsladdare förbli konfigurerade till deras fabriksinställda enhetsinstans (0) för att fungera ordentligt. Detta gäller inte VE.Direct-anslutna solcellsladdare som är tillgängliga på CAN-bus som en virtuell enhet, med användning av funktionen NMEA 2000-ut. Om inte enhetsinstansen på GX-enheten har omkonfigurerats till en annan enhetsinstans. Vilket alltså är tekniskt möjligt men inte rekommenderat och begärs aldrig. Men om så är fallet måste laddarna konfigureras till samma instans som GX-enheten.
2. Samma gäller för system med reglerade batterier.
3. För både solcellsladdare och AC-anslutna batteriladdare, när de är anslutna till ett VE.Can-nätverk, kommer att synkronisera sin drift, laddningsstatus m.m. Alla laddare måste vara konfigurerade till samma enhetsinstans för att den funktionen ska fungera.
I korta drag, för de flesta system rekommenderar vi att man lämnar enhetsinstansen enligt standard, 0.

Remote Console på en GX enhet: Ändra enhetsinstansen:

VE.Can-enheternas undermeny ger dig tillgång till en lista som visar alla enheter som hittats på VE.Can/NMEA 2000-nätet:

Varje post visar namnet, antingen produktnamnet som i vår databas, eller när den är konfigurerad, det namn som valdes under installationskonfigureringen.
Därefter visas det unika identitetsnumret inom hakparenteser.
På höger sida kan du se VE.CAN enhetsinstansen som är samma som NMEA 2000-enhetsinstansen.

Tryck på enter för att ändra den enhetsinstansen eller, tryck på mellanslagstangenten/högerknappen för att gå ett steg djupare i menystrukturen till en sida som visar alla generisk data som finns tillgänglig för den enheten:

Actisense: Ändra enhetsinstanser:

Kräver Actisense NGT-1.

För att ändra en enhetsinstans:

Öppna Actisense NMEA Reader
Välj nätverksvy (flikvalet är längst ner till vänster)
Välj den produkt vars enhetsinstans du vill ändra
Välj egenskapsfliken längst ner till höger och ändra enhetsinstansen

Actisense: Ändra datainstanser:

Kräver Actisense NGT-1.

För att ändra en datainstans:

Öppna Actisense NMEA Reader
Välj datavy (flikvalet är längst ner till vänster)
Högerklicka på PGN-numret
Observera att detta endast fungerar på PGN-nummer som tillåter ändring av deras datainstans (första skärmbilden nedan)
Ändra värdet (andra skärmbilden nedan)

Anmärkningar:

Batteriinstansen och DC-instansen är samma värde inom Victron-produkter. Om du ändrar en av dem ändras även den andra.
Eftersom BMV skickar ut två spänningar, huvudspänningen och aux- eller startbatterispänningen, är den redan förkonfigurerad med två batteriinstanser. 0 och 1. Om du vill ändra det till 1 och 2 måste du ändra 1 till 2 först och sen 0 till 1, eftersom de inte kan vara samma.
Det förekommer en bugg vid ändring av vätskenivåinstansen med Actisense. Troligen på grund av att Actisense ser den som ett 8-bit-nummer medan det i definitionen är ett 4-bit-nummer. Ett sätt att kringgå detta är att ställa in vätsketypen till Bränsle (0) och sen använda Actisense för att ändra vätskeinstansen till önskat värde och därefter använda din GX-enhet för att ställa tillbaka typen till önskad typ.

Maretron N2KAnalyzer:

Maretron använder en term som kallas ”Unik instans” där N2KAnalyzer-programvaruverktyget automatiskt fastställer om en särskild enhet använder enhets- eller datainstanser.

Varning

VARNING: På Victron förstår vi inte vad och hur Maretron-programvaran fungerar i detta avseende. Vi råder dig att använda ett annat verktyg, inte Maretron, så att du vet vad du gör, dvs. att du vet vilken instans du ändrar. Hittills har vi inte kunnat använda Maretron-programvara för att ändra en datainstans. Ändring av den andra instansen, enhetsinstansen, kan även göras direkt från användargränssnittet i Victrons GX-enhet. För att ändra en datainstans, för att till exempel åtgärda instanskonflikter som rapporteras av Maretron-programvaran, rekommenderar vi att du använder Actisense. Inte Maretron.

Ändra instansen från GX-kommandolinje:

Istället för att använda Actisense eller Maretron-programvara är det även möjligt att ändra VE.Can aka N2K-enhetsinstansen från GX-enhetens skal. Följ dessa instruktioner för att få root-åtkomst: Venus OS: Root-åtkomst.

Följ instruktionerna nedan efter att du har loggat in i skalet. Mer bakgrundsinformation om de kommandon som används, såsom dbus och dbus-spy hittar du genom att läsa dokumentet om root-åtkomst.

Varning

VARNING: Använd hellre en Actisense!

Den process som beskrivs i de följande styckena rekommenderas vanligtvis inte. Använd en Actisense istället, se förklaringen om Actisense-metoden ovan.

Ny metod - ändra en enhetsinstans:

Alla enheter som är tillgängliga på canbussen nämns under tjänsten com.victronenergy.vecan. För alla enheter som stödjer de nödvändiga can-buss-kommandona kan enhetsinstansen ändras. Alla Victron-produkter stödjer ändring av sin enhetsinstans och det gör även de flesta produkter som inte kommer från Victron.

# dbus -y com.victronenergy.vecan.can0 / GetValue
value = {
 'Devices/00002CC001F4/DeviceInstance': 0,
 'Devices/00002CC001F4/FirmwareVersion': 'v2.73',
 'Devices/00002CC001F4/Manufacturer': 358,
 'Devices/00002CC001F4/ModelName': 'Cerbo GX',
 'Devices/00002CC001F4/N2kUniqueNumber': 500,
 'Devices/00002CC001F4/Nad': 149,
 'Devices/00002CC001F4/Serial': '0000500',
 'Devices/00002CC005EA/CustomName': 'Hub-1',
 'Devices/00002CC005EA/DeviceInstance': 0,
 'Devices/00002CC005EA/FirmwareVersion': 'v2.60-beta-29',
 'Devices/00002CC005EA/Manufacturer': 358,
 'Devices/00002CC005EA/ModelName': 'Color Control GX',
 'Devices/00002CC005EA/N2kUniqueNumber': 1514,
 'Devices/00002CC005EA/Nad': 11,
 'Devices/00002CC005EA/Serial': '0001514',
 'Devices/00002CC005EB/CustomName': 'SmartBMV',
 [and so forth]

För att ändra dem måste du anropa SetValue i enhetsinstansens sökväg som nedan. Eller, kanske enklare, använda dbus-spy-verktyget.

Dessa linjer läser det, ändrar det till 1 och läser det sen igen:

root@ccgx:~# dbus -y com.victronenergy.vecan.can0 /Devices/00002CC005EB/DeviceInstance GetValue
value = 0
root@ccgx:~# dbus -y com.victronenergy.vecan.can0 /Devices/00002CC005EB/DeviceInstance SetValue %1
retval = 0
root@ccgx:~# dbus -y com.victronenergy.vecan.can0 /Devices/00002CC005EB/DeviceInstance GetValue
value = 1

[note that numbers, like can0, and 00002CC005EB can ofcourse be different on your system].

Ny metod - ändra en datainstans:

Detta är endast tillämpligt för funktionen NMEA 2000-ut.

Datainstanserna som används för funktionen NMEA 2000-ut sparas i de lokala inställningarna. Här är ett urklipp av linjerna, taget genom att använda dbus-spy-verktyget som även tillåter ändringar av poster (datainstanserna är instanserna ”batteri-”, ”DC-detaljerad” osv):

Settings/Vecan/can0/Forward/battery/256/BatteryInstance0       0      <- Data instance for main voltage measurement
Settings/Vecan/can0/Forward/battery/256/BatteryInstance1       1      <- Data instance for starter or mid-voltage measurement
Settings/Vecan/can0/Forward/battery/256/Description2                           
Settings/Vecan/can0/Forward/battery/256/IdentityNumber        15
Settings/Vecan/can0/Forward/battery/256/Instance               1
Settings/Vecan/can0/Forward/battery/256/Nad                  233      <- Source address - no need, also not good, to change this
Settings/Vecan/can0/Forward/battery/256/SwitchInstance1        0      <- Data instance for switchbank
Settings/Vecan/can0/Forward/battery/256/SystemInstance         0
Settings/Vecan/can0/Forward/solarcharger/0/DcDataInstance0     0
Settings/Vecan/can0/Forward/solarcharger/0/DcDataInstance1     1
Settings/Vecan/can0/Forward/solarcharger/0/Description2        
Settings/Vecan/can0/Forward/solarcharger/0/IdentityNumber     25
Settings/Vecan/can0/Forward/solarcharger/0/Instance            0
Settings/Vecan/can0/Forward/solarcharger/0/Nad                36
Settings/Vecan/can0/Forward/solarcharger/0/SystemInsta         0
Settings/Vecan/can0/Forward/solarcharger/1/DcDataInstance0     0      <- Battery voltage & current
Settings/Vecan/can0/Forward/solarcharger/1/DcDataInstance1     1      <- PV voltage & current
Settings/Vecan/can0/Forward/solarcharger/1/Description2                                                  
Settings/Vecan/can0/Forward/solarcharger/1/IdentityNumber     24
Settings/Vecan/can0/Forward/solarcharger/1/Instance            0
Settings/Vecan/can0/Forward/solarcharger/1/Nad                36
Settings/Vecan/can0/Forward/solarcharger/1/SystemInstance      0
Settings/Vecan/can0/Forward/solarcharger/258/DcDataInstance0   0
Settings/Vecan/can0/Forward/solarcharger/258/DcDataInstance1   1
Settings/Vecan/can0/Forward/solarcharger/258/Description2                                                               
Settings/Vecan/can0/Forward/solarcharger/258/IdentityNumber   23
Settings/Vecan/can0/Forward/solarcharger/258/Instance          0
Settings/Vecan/can0/Forward/solarcharger/258/Nad              36
Settings/Vecan/can0/Forward/solarcharger/258/SystemInstance    0

Gammal metod:

Lista enheterna:

root@ccgx:~# dbus -y
com.victronenergy.bms.socketcan_can0_di0_uc10
com.victronenergy.charger.socketcan_can0_di1_uc12983

Ändra det till exempelvis 4:

root@ccgx:~# dbus -y com.victronenergy.charger.socketcan_can0_di0_uc12983 /DeviceInstance SetValue %4
retval = 0

Vänta i några sekunder och dubbelkolla:

root@ccgx:~# dbus -y
com.victronenergy.bms.socketcan_can0_di0_uc10
com.victronenergy.charger.socketcan_can0_di4_uc12983

Enhetsinstansen har ändrats!

14.8.6. PGN 60928 NAME Unika identitetsnummer

GX-enheten tilldelar ett unikt identitetsnummer till varje virtuell enhet. Det tilldelade numret är en funktion i blocket PGN 60928 NAME Unikt identitetsnummer aka Unikt enhetsnummer för VE.Can som konfigurerat i GX-enhetens inställningar.

Den här tabellen visar hur en ändring av den inställningen omvandlas till de virtuella enheter som är tillgängliga på CAN-bus:

Konfigurerat block för unik identitet:	1	2	3	4
GX-enhet	500	1000	1500	2000
Första virtuella enheten (t.ex. en BMV)	501	1001	1501	2001
Andra virtuella enheten (t.ex. ytterligare en BMV)	502	1002	1502	2002
Tredje virtuella enheten (t.ex. en tredje BMV)	503	1003	1503	2003

Venus GX Handbok